brist på idéer

När man vill något hur fan ska man börja för att förverkliga det?

Jag har fastnat. Kreativiteten är slut. Jag får inte något mer ner på papper.....Jag behöver liksom någon ny inspiration och någon att bolla idéerna med.

Jag tror att jag har en idé men efter att jag brainstormat ser jag att den har massa buggar och svårt att genomför. Problemet just nu är hur jag kommer hitta personal som kommer vilja jobba ideellt?

'hur hur hur!!!

Får kanske ge upp tills jag får en "aha" upplevelse! Vad gör man? Jag vill helst inte bara låta det vara men jag är tom helt blankt...

gott folk detta suger!

Jag ska aldrig

Jag ska aldrig mera säga att jag har för lite trosor, gud! Det kanske är mer än 50par där inne! Jag kan gå utan att tvätta i 7veckor om inte mera! Haha blev lite förvånad nu när jag höll på att vika efter tvätten...

Måndag baby!

Cosmic Love

En sak jag gör när jag lyssnar på musik är att lyssna hur det hela klingar tillsammans. Det är viktigt för mig att melodin är bra sedan lyssnar jag vidare på texten och märker hur bra låten egentligen är...

Denna är den perfekta "tycka synd om sig själv" låten. Vilket man ibland får lov att känna...

Dubbelgångar

Tycker verkligen inte om att minnas.

Stunderna då jag brukar minnas är när man ser någon som är så lik! En dubbelgångare! Plötsligt far man tillbaka till festen, till stunden då du först träffat dem. Man kommer ihåg allt! Alla detaljer, alla kramar, alla kyssar, alla leende och de blåa ögonen och sen kommer man på allt det dumma denna gjort och trots det tycker du om honom... du håller kvar i dem fina minnena och glömmer allt annat.

Sen blir du övertalad varför blev det inte vi? ....och du blir ledsen... hjärnan hänger inte med i svängarna!

Det är inte kul att minnas.

Det är svårt att uttrycka sig men here i go.

Ursäkta mig för att jag ibland kan ha  varit jobbig.

Jag vet att jag ibland har varit ett drägg speciellt på opassande stunder...

Jag vet även att du trott att jag tänker på allt innan jag gör något, vilket är så konstigt eftersom jag verkligen inte är en sådan och jag är ävem medveten att det är en av sakerna som kommit i vägen.

Det jag säger kommer kanske lite sent och jag vet att det inte kommer ändra händelserna som har varit men jag säger det ändå.

Jag säger det eftersom det är vissa personer som träder in ens liv just när du behöver dem och öppnar vägen och gör att du plötsligt kan se klart och tydligt!

I början blev jag egentligen rätt förvånad att du hitta mig.. men inte så förvånad när du släppte taget kort efter...jag var ju i tu.

Jag vill kunna ta tillbaka intryck jag gett dig och visa att jag är så mycket bättre och någon att hålla kvar vid.

(Eller jag kanske säger detta nu för att jag läkt mig...)

Men nu, när det gått ett par månader, åh snart ett år hallelulja!?! kämpar jag emot dig så att du inte ska finnas kvar inne hos mig, men hela kroppen kan inte låta bli att vrida sig när jag hör ditt namn.

Det är vad jag kallar olycklig förälskelse.... och kanske även olycklig timing.

Tiden rusar iväg och vi lever endast en gång

Jag kan göra allt du vill mata duvor och giraffer..bara jag är med dig så gör vi vad du vill. 

Arnold åh arnold

Nu när alla små favvis minnen kommer fram kan jag berätta om ett annat jag har. Jag vet inte hur liten jag var, men det var då jag älskade att åka till Folkets Park för att åka karuseller!

Jag och min syster satte oss på en karusell där det var action skådespelare i bakgrunden och jag sa till min kära syster "åh det är han Bruce Willis" och jag kommer ihåg hur stolt jag var för att jag faktiskt visste vem han var plus att det var mitt första kändis namn jag kom ihåg! 

Alltså låt mig förklara.... jag är släkt med en syster som alltid har vetat allt först och så klart före mig! Så jag kände mig urdum varje gång hon sa "ja men du vet han som spelar i filmen terminator? han heter Arnold Schwasenegger " "ehhhhh hur ser han ut, veeem??" så löd alltid mina kommentarer! Jag kanske hade en alltför hemskt korttids minne men jag kunde verkligen inte koppla kändisar, förutom kanske om det var Skurt, björnen från björnensmagasin, Bamse och kylinge och bananer i pyjamas...

Därför kände jag mig så stolt den dagen när jag plötsligt kunde koppla ett namn med ett ansikte!

Visst låter jag som en liten efterbliven unge men...ok det var jag kanske! Jag kan ju även tillägga en lite grej nu...jag kommer fortfarande inte ihåg namn och ansikten! och Syrran min vet fortfarande allt före mig. Tönt! Det är det jag kallar syskon kärlek...

Bilden: Deras nya film på G "The expendables 2"
Vilken titel, kommer rusa upp till första plats på biotoppen! Checka även in Arnolds plasticfantastic ansikte!  

Matlagning

Jag är hemma nu och samtidigt som jag lagar mat kommer jag på ett gulligt minne. Det var så här att jag hade precis kommit hem från klubben Sliver i Karlskrona då en kille som tydligen även bor i mitt hus säger "oj hej! Dig har jag ju inte sett, bor du på Krebo? Hur kommer det sig att vi inte hamnat på samma förfest nångång" Jag hade ju aldrig sett honom heller...

Vi snackade hela vägen till vår korridor och just när han går upp för trapporna skriker han "men jag får ditt nr"? Så jag tänkte what the heck och skrek ut det. Nån minut senare när jag håller på att lägga mig smsar han mig du vill du komma upp och käka nattamat? Oj tänkte jag, skitkul! Jag hade aldrig blivit erbjuden hemmalagad nattamat hmm....för det första jag brukar inte käka nattamat men jag kunde ju alltid göra honom sällskap.

Och där var vi hemma hos honom han stekte några kycklingfileer och underhöll mig med lite allmän prat och vi käkade. Det visade sig också att han spelade piano och där bland fyllan och maten satt han och koncentrerade sig extremt mycket för att pricka rätt noter...Sjysst kille faktiskt!

demensen närmar sig...

Måste nog har varit bitter när jag skrivit det förra så tjofs nu är det borta!

Men jag kom att tänka på en grej!... som jag vid tillfället har glömt f*n .. men aja Vad har ni gjort idag? Jag har hållit ut med en värsta förkylning och huvudvärk på det! Önskar det vore januari redan och ett nytt år! Jag känner att jag behöver ett nytt år och nya andetag. Har ni någonsin känt att det är så mycket omkring er, både positivt och negativt och att ni knappast hinner ta ett andetag innan tiden rusat förbi! Det var nyss oktober 2010! Det är så sjukt, tiden har bara rusat jag kan bara kolla tillbaka hem till mig med alla hemma hos mig redo att dra ner till festen. Även januari känns som inte alls så längesen! Sommaren känns bara som förra vecka och dessa månader som passerat känns som nån dag sen. Jag kan ha skitkul en helg och nån vecka därpå när man snackar om något ja du vet förra helgen...eller ja du vet när jag var på den festen när var det? Ja för tre veckor sedan! kommer du ihåg!? Det känns alltid som om det vore förra helgen när det egentligen har gått flera veckor emellan...du har bara haft så roligt veckorna därpå att allt känns som om det vore vid samma tidsintervall. Jag kanske börjar bli senil!!! Jag har redan börjat glömma saker och ting och all nya ansikten man träffar varje helg! Jag måste vara hypokondriker eftersom jag börjat utveckla demens! snart kommer jag även få benkompressioner eller något annat geriatrisksjukdom....

Lägenheten är upp och ner och jag känner att det är dags för lite mys kvalitetstid (vin?) och plupp kommer ett sms till mig...glöggkväll hos Maria. Absolut tackar jag ja till det så imorgon kväll efter att jag kommit hem från min praktik blir det peppakakor och glögg. Tur att man har så underbara vänner som tänker lika <3