Det är jobbigt med att vara människa man har så många otroliga känslor inom sig... det gör ont, det känns bra, man känner hopp, man blir krossad.... så många olika.
Läste nyss en tjejsblogg angående hennes break up med sin kille och gud jag känner bara igen mig där! Allt hon skrev, det hon upplever nu upplevde jag för ett halvår sedan och hade jag haft såna vänner och nära och kära vid min sida som henne hade jag nog fått så mycket stöd, nu var det så att jag fick vara ensam i en helt annan stad där man knappast kände någon, fattar inte hur jag överlevde men titta här är jag nu men.... det jag inte fattar är hur vi kan bli så sårade av ord som sägs när det bara är ord, det är något man så gärna vill glömma men vet att de är sagda och alltid kommer finnas där och det ekar för fullt så många gånger när jag minns. Jag vill inte längre minnas dessa ord för då brister åter hjärtat, det lilla hjärtat som har bildat sårskorpor men tack vore dina ord river bort dem! Jag vill inte minnas! Ta tillbaka dem! Det gör så oerhört ont!
Önskar jag vore så stark som dig och fortsätta in i ett förhållande, men rädslan att bli sårad, rädslan att förlora sig själv när man är på god väg till att veta att man är vid liv mer än någonsin!
Jag blir så rörd av denna tjejens text eftersom hon känner som mig, det är så sjukt så sköra vi är och hur ont det gör att ta ett steg som är nödvändigt för dig själv.
Älskar kommentarerna som de skrivit till henne, det kunde lika gärna ha varit åt mig:
Det är INTE ett misslyckande att ge upp, snarare väldigt starkt att våga göra en förändring för sitt eget bästa.
Prioritera alltid dig själv först.
Jävla killar som sårar en, som får en må dåligt om sig själv, som får en att tänka knasiga tankar om sig själv! Det sjukaste av denna upplevelse är att, jag kommer ihåg med mitt gamla förhållande hur jag var väldigt emot förhållande allmänt utan jag tog förhållandet dag för dag, (inte något jag erkänt innan fast Lisa du vet!) men nu har jag verkligen börjat se kärlek som något av det finaste på jorden och slutet gjorde mig faktiskt inse att kärlek finns där ute för mig mer verkligt nu än någonsin! Det är väldigt knasigt för att istället för att ge upp på kärleken fann jag dess rätta form och inte den formen av "puppy love" som jag såg på det innan. Nu vet jag innebörden på den.
Denna blogg handlar inte om DIG, den handlar om mig och att du råkar hamna här på mina inlägg är eftersom du nån gång i tiden, när det nu var, varit en del av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar