Hann knappt komma hem från Warsawa innan jag spontan åkte till min kompis födelsedagsfirande i Stockholm! Så där satt jag i bilen och funderar så som jag alltid gör den senaste tiden. Tankarna blandades med ängslan och förvirring och glada tankar och nedstämda tankar. Allt bara blandades när man har en sex timmars resa framför sig.
Jag satt bland annat och tänkte på mina val i livet. Det jag väljer nu är dem som defines me later on, säger man det så? Jag satt och tänkte på att jag reser iväg mycket och där slog det till. Om jag alltid är ute och far och inte har en riktig struktur på livet vad händer när jag väl ska stanna kvar. Klarar jag av det? Visst jag reser inte så mycket ÄN men jag vill göra det inom snar framtid. Jag älskar det livet. Jag är bara lite rädd att jag inte kommer förstå hur saker ska gå till, hur ett "normalt" liv ser ut när jag väl stannar upp. Det känns som hela mitt liv är en enda stor fest ibland. Nya möten varje dag. Nya händelser. Stressande resor från ena stället till andra stället. Men missförstå mig inte jag klagar inte försöker bar få ut mina tankar.... Jag tar vara på transport resandet och har alltid något att göra mellan dem. Effektivt resande kan jag väl kalla det. Det är bara lite svårt att ta in att detta faktiskt är mitt liv, samtidigt som jag vet att om jag inte vill leva så här kan jag bara stanna upp och sluta, men är jag redo att sluta, nu när jag kommit så här långt att jag gillar det? Största frågan är väl vad jag egentligen vill och problemet här är att jag alltid velat för mycket och vet inte hur jag ska planera min tid efter DRÖMMARNA.
Ett stressfullt liv med partyfixning i bilen yeah så är mitt liv ibland. När jag väl hinner skriva på dig bloggis så har jag pustat ut hemma eller så sitter jag på en transport sträcka och utnyttjar tiden.
Jag tänker inte så långt fram som då jag är 40år för då vet jag att allt kommer ha ordnats sig. Inte att något är fel nu men jag vet och jag känner på mig att då har man gjort sina val som kommer kännas rätt för en och då vid 40 kommer man vara in peace med sig själv. Det är kanske därför jag försöker hinna med att tänka ut vilka val man ska sålla bort som inte är gynnsamt för mig. Val som håller mig nere är ju inte bra och det vet man ju aldrig i början, därför försöker jag reflektera efteråt om jag gjort rätt val.... Det jag gillar med mig själv är att jag inte är rädd att starta något nytt. Jag bara gör det för att jag tar chansen sen måste jag stanna upp och reflektera och tänka över om jag ska fortsätta. Kanske lite dålig för då nonchalerar jag bort alla "måste" saker.
Dessa tankar kommer upp nu för att nu när jag blir klar vart ska jag ta vägen? Examensdagen lurar bakom hörnan och jag måste välja rätt kandidat uppsats som jag senare vill utveckla mig i.
Det känns som om det är två sidor i mig som drar åt mig i olika håll och inriktningar och dessa två motsäger sig verkligen! Jag kan inte be någon välja åt mig och jag klarar inte av att välja själv heller. Vad gör man i en sån situation? Släpper karriärs valet och börjar på något annat? Man har bara en viss kraft nu när man är i sina tjugo denna kraften kommer försvinna när man kommer upp till 30. Jag kommer inte kunna vara uppe till kl 5 på morgonen och arbeta på mitt projekt eller jag kommer inte VILJA.
Jag får hoppas någon kommer med en ide eller inriktning som det bara poppar till i huvudet och jag säger DET vill jag fokusera mig på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar