Ibland ibland ibland ibland ibland så gör det ont och det tar slut. Livet är inte annorlund för mig vi är alla samma egentligen. Vi lämnas och det gör ont. Vi brister och vet inte vart, till vem vi ska vända oss. Vi står helt plötsligt bara ensama och lämnade. Bokstavligt talad lämnade. Man vet inte om man ska ge upp eller fortsätta intala Sig själv att man älskar personen. Man står där så blottad och så hjärtkrossad. Att personen du sattit framför allt inte valt dig som första prioritet. Allt är så dimmigt men en tanke är trotsallt klart att man inte orkar och att nu, just nu så har min värld rastat, just nu så är det slut! Just nu så ska jag skita I henne och du vet inte om du ska vara ledsen eller lättad över det som nyss inträffat inuti huvudet.
Tråkigt när något sånt händer och jag ser sorgen, jag ser att hjärtat brustit! Kärlek den är så ljuv men tar mycket när det tar slut.
Igår så brast det.  Till min fina vän.