Ibland kan jag tro att universum är mot mig. Ibland så händer det att när man väl börjar känna spåren av lycka så är det något som kommer ivägen som gör att man aldrig kommer fram till själva fullheten av vad lycka ska kännas som. Ibland I efterhand står jag och funderar att jag inte borde släppa in detta bruset som kommer och stör. För I slutändan kommer jag aldrig känna "sann" lycka om jag missar mina chanser pga dumma "brus".
Frågan är bara hur jag ska kunna slippa bli distarherad och koncentrera mig på glädjen och målen? Eye on the prize...
Allt hänger tillslut på sig själv hur man ser saker och uppfattar saker. Ensam och svag varelse är vi ju bara...FOKUSERA WENDY!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar