Äntligen!

Nu har jag fått ordning på det mesta här i alla fall. Och det verkar inte som om det bara är jag som städar och fixar, grannen är ute och piskar sin matta. Jag är så glad att jag bor där jag bor. Jag har haft sol i lägenheten hela dagen och solen lyser fortfarande starkt in hos mig fortfarande och klockan är 19...undrar när sommaren kommer hur starkt solen kommer vara?

AAAHHH!

Frustrerad får inte ordning på min lägenhet! :(

Det dära med skapande

Vad menar dem egentligen med skapandet när man inte är en väldig artistisk av sig? Menar dem att jag kan vara skapande i mitt arbete? Genom att skriva kanske. Få ut kunskap till andra? Kan även det vara skapande? Jag vet inte riktigt ibland känns det som om jag har mycket jag vill förmedla och påverka men vet inte hur och när jag väl gör det så kommer allt ut snubblande och blir lite slarvigt och fel gjord. Måste få mitt skapande på plats och organiserat! Bra att det är måndag igen så att man kan placera huvudet på plats efter helgen.

Min morgon har jag spenderat med att damma av och rensa olika små hörn och ja läst på jävla organismer som jag blandar ihopa hela tiden! måste kartlägga ett schema så att jag ser klart och tydligt vilka som tillhör vilka...aja nu ska jag bland annat köra en av mina allra sista körlektioner! Det är galet att tiden gått så fort förbi snart är man klar. På tal om tid så är jag glad att jag sökte till kreativ skrivande nu till sommaren så att tiden inte bara går förbi med jobb och slit. Helt enkelt att man får ut så mycket av sin tid.

Brom brom brom!

Huvudet rullar alltid full med tankar

Hann knappt komma hem från Warsawa innan jag spontan åkte till min kompis födelsedagsfirande i Stockholm! Så där satt jag i bilen och funderar så som jag alltid gör den senaste tiden. Tankarna blandades med ängslan och förvirring och glada tankar och nedstämda tankar. Allt bara blandades när man har en sex timmars resa framför sig.

Jag satt bland annat och tänkte på mina val i livet. Det jag väljer nu är dem som defines me later on, säger man det så? Jag satt och tänkte på att jag reser iväg mycket och där slog det till. Om jag alltid är ute och far och inte har en riktig struktur på livet vad händer när jag väl ska stanna kvar. Klarar jag av det? Visst jag reser inte så mycket ÄN men jag vill göra det inom snar framtid. Jag älskar det livet. Jag är bara lite rädd att jag inte kommer förstå hur saker ska gå till, hur ett "normalt" liv ser ut när jag väl stannar upp. Det känns som hela mitt liv är en enda stor fest ibland. Nya möten varje dag. Nya händelser. Stressande resor från ena stället till andra stället. Men missförstå mig inte jag klagar inte försöker bar få ut mina tankar.... Jag tar vara på transport resandet och har alltid något att göra mellan dem. Effektivt resande kan jag väl kalla det. Det är bara lite svårt att ta in att detta faktiskt är mitt liv, samtidigt som jag vet att om jag inte vill leva så här kan jag bara stanna upp och sluta, men är jag redo att sluta, nu när jag kommit så här långt att jag gillar det? Största frågan är väl vad jag egentligen vill och problemet här är att jag alltid velat för mycket och vet inte hur jag ska planera min tid efter DRÖMMARNA.

Ett stressfullt liv med partyfixning i bilen yeah så är mitt liv ibland. När jag väl hinner skriva på dig bloggis så har jag pustat ut hemma eller så sitter jag på en transport sträcka och utnyttjar tiden.

Jag tänker inte så långt fram som då jag är 40år för då vet jag att allt kommer ha ordnats sig. Inte att något är fel nu men jag vet och jag känner på mig att då har man gjort sina val som kommer kännas rätt för en och då vid 40 kommer man vara in peace med sig själv. Det är kanske därför jag försöker hinna med att tänka ut vilka val man ska sålla bort som inte är gynnsamt för mig. Val som håller mig nere är ju inte bra och det vet man ju aldrig i början, därför försöker jag reflektera efteråt om jag gjort rätt val.... Det jag gillar med mig själv är att jag inte är rädd att starta något nytt. Jag bara gör det för att jag tar chansen sen måste jag stanna upp och reflektera och tänka över om jag ska fortsätta. Kanske lite dålig för då nonchalerar jag bort alla "måste" saker.

Dessa tankar kommer upp nu för att nu när jag blir klar vart ska jag ta vägen? Examensdagen lurar bakom hörnan och jag måste välja rätt kandidat uppsats som jag senare vill utveckla mig i.

Det känns som om det är två sidor i mig som drar åt mig i olika håll och inriktningar och dessa två motsäger sig verkligen! Jag kan inte be någon välja åt mig och jag klarar inte av att välja själv heller. Vad gör man i en sån situation? Släpper karriärs valet och börjar på något annat? Man har bara en viss kraft nu när man är i sina tjugo denna kraften kommer försvinna när man kommer upp till 30. Jag kommer inte kunna vara uppe till kl 5 på morgonen och arbeta på mitt projekt eller jag kommer inte VILJA.

Jag får hoppas någon kommer med en ide eller inriktning som det bara poppar till i huvudet och jag säger DET vill jag fokusera mig på.

Att säga nej!

Enkelt att säga nej nu men svårare att faktiskt stå bakom varför man säger nej och organisera sig mot detta nejet. Ska bli väldigt intressant att komma till mål med löne-vägringen. Sjuksköterskor bör inte få 24000kr bara inom svåra områden som psykiatrin. De bör få 24000 i alla områden och sjukhus. Som det märks tar folket sjuksköterskor för givet. Men ni bör veta av här sitter vi och kämpar med all kunskap som ska sitta utantill när man väl är ute på praktiken. DET ÄR SVÅRT. Mycket kunskap om sjukdomar och symtomer, mycket hur man ska utföra behandlingar och mycket att kunna bemöta olika slags folk och ändå trots svåra patienter bemöta dem med respekt och kärlek. Det är en svår utbildning och även om man inte besitter med kunskaper som en läkare på 5,5år plus praktiskt erfarenhet, kan man som erfaren sjuksköterska komma långt med en behandling utan en läkare rådgivning pga kunskap! Man är värd minst så lite som 24000 kr men jag tycker fortfarande inte det är nog om jag får säga så. Men visst en bra börja. Men hur långt tid kommer det ta att komma upp till 35000kr? 40åringar på äldre boendet tjänar 32000kr så länge vill man inte vänta?!

Ibland ibland ibland ibland ibland så gör det ont och det tar slut. Livet är inte annorlund för mig vi är alla samma egentligen. Vi lämnas och det gör ont. Vi brister och vet inte vart, till vem vi ska vända oss. Vi står helt plötsligt bara ensama och lämnade. Bokstavligt talad lämnade. Man vet inte om man ska ge upp eller fortsätta intala Sig själv att man älskar personen. Man står där så blottad och så hjärtkrossad. Att personen du sattit framför allt inte valt dig som första prioritet. Allt är så dimmigt men en tanke är trotsallt klart att man inte orkar och att nu, just nu så har min värld rastat, just nu så är det slut! Just nu så ska jag skita I henne och du vet inte om du ska vara ledsen eller lättad över det som nyss inträffat inuti huvudet.
Tråkigt när något sånt händer och jag ser sorgen, jag ser att hjärtat brustit! Kärlek den är så ljuv men tar mycket när det tar slut.
Igår så brast det.  Till min fina vän.

Nu kör vi!

When you are on a roll

Hatar att bli störd och behöva gå på toa när man skriver och har flyt!? I-landsproblem antagligen, har många sådana.

Onsdag och jobbsökandet inom vården fortsätter!

Vår!

När får livet klarhet? När du tror du ser allt som kristall väntar sand och dimma bakom nästa hörn....

Vägen ändras hela tiden den du missade kunde varit bra, men andra kommer komma längre fram som är likvärdiga om inte bättre. Frågan är bara hur mycket tid du vill offra, HUR KRÄSEN DU ÄR. 

Någon gång måste man erkänna sig nöjd. Vad som också spelar roll är nuet och vad du gör med tiden här och nu. 

Det är livet.

Livet...

Ger o ger

Nu

Det finns stunder som dessa där jag bara vill skrika ut av glädje. En stor känsla bara bubblar inom mig och jag känner mig så hel! Fylls av vågor av endorfiner och stannar bara upp och tittar ut över all rörelse och kaos staden har att erbjuda...det gillar jag! Ständigt förändringar! Just nu är jag där jag vill vara.....

Vi kvinnor är för mycket! Man är otrolig!!

No me gusta el pollo tampoco el conejo no me gustas bos por viejo y pendejo!
Viendo mis caderas como se menean, te sale la baba de tu boca fea! Pa' que yo quisiera un hombre casado?!


ajajaj me rio y me carcajeo! haber te querido animal tan feo!?!

Chichita

Vill bara vara i den stunden då jag åkte förbi kvinnorna som trampade chuño i copacabana eller i den stunden då jag tittade ut genom fönstret på bussen på väg till Tarija och såg all den grönskan och otroliga grönsaker som växte på gårdarna mitt i natten. Vill tillbaka dit och bara stanna bussen och hoppa av och lära mig hur kvinnorna trampar och veta deras liv. Eller lära mig hur man planterar och får det växa så grönt. Lära mig brygga chicha av majs och att väva stora mattor och att väva korgar. Inte för att jag kommer använda mig av kunskapen men för att jag är så, jag är nyfiken och vill veta vad och varför och hur det görs. Vill dit nu istället för att sitta här och skriva min vårdplan. Vill till solen och slippa vara grå och pigmentlös...

Stand up comedy.

Dagens

Sitter hemma hos mig och sippar lite vin....

Triot!

Jag, malin och calle Hahaha! Awesome ikväll så kör vi blå blå himmel och vatten!

Fredagar...

Marry me

Då och då när jag går förbi guldaffärer som Guldfynd eller Albreks så blir jag så förvånad att förlovningsringarna där är så ful och simpla. Jag brukar kunna stå där och letat efter den perfekta ringen. Hur kan en kille bara se en ring och tänka ja den där det är hennes ring och tycka att den är perfekt när det är så många semi-fula, normala  ringar på marknaden??

Jag råka hitta den här bilden och du OMG. Alla dessa detaljer! Jag älskar loppisar och själva koncepten att återanvända grejer. Jag hitta faktiskt ett armband som liknar denna ring med många detaljer och kirmkrams...Det är så oerhört fint.

Om någon skulle fria till mig skulle jag gärna vilja bli friad med en ring som denna.